”Kvinnoarbetstiderna måste avskaffas – nu”
- Förbundet
- 5 november 2026
Nu krokar Kommunal och IF Metall arm för att stoppa kvinnoarbetstiderna avtalsvägen. För hur osannolikt det än låter finns kvinnoarbetstider i Sverige 2026. Det är helt oacceptabelt. Det skriver vi i en gemensam debattartikel som publicerades i Svenska Dagbladet i går den 4 november.
Historien går tillbaka till 1974. Då, för över 50 år sedan, kom LO och SAF överens om att veckoarbetstiden skulle sänkas för alla som jobbade oregelbundna tider i industrin. Det var en kompensation för det krävande skiftarbete som sliter på kroppen.
Motsvarande sänkning gjordes inte för skiftarbetarna i välfärden. Det skulle nämligen bli för dyrt, tyckte LO och SAF. Truckförare och maskinoperatörer prioriterades framför undersköterskor och vårdbiträden.
I backspegeln framstår det här som ett sexistiskt vägval, som föddes ur föreställningen att kvinnors arbete inte var värt lika mycket som mäns. På något annat sätt går det inte att tolka att den mansdominerade industrin fick en arbetstidsförkortning som den kvinnodominerade välfärden förvägrades – trots att skiftarbete är lika slitsamt på äldreboendet som i fabriken.
Och välfärdens skiftarbetande kvinnor väntar fortfarande. Rent konkret arbetar välfärdens anställda med oregelbunden arbetstid mellan två och fyra timmar mer per vecka än motsvarande grupper i industrin, om man mäter på samma sätt. Den här skillnaden motsvarar över två och ett halvt års heltidsarbete under ett yrkesliv.
Det går ut över möjligheten att rekrytera och bibehålla personal i välfärden. Och det går ut över arbetsmiljön. Framför allt går det ut över personalens återhämtning, sömn och hälsa – särskilt över tid. Många väljer eller tvingas att gå ner i arbetstid för att orka. Andra blir sjukskrivna när återhämtningen inte räcker. Det är en viktig anledning till att välfärden har både fler deltider och fler sjukskrivningsdagar än industrin.
För i stället för att låta personalen själva ta smällen för det krävande skiftarbetet har industrins arbetsgivare och fack under lång tid hanterat den här utmaningen genom att successivt korta arbetstiden för dem som arbetar i skift som pågår över dygnets alla timmar. Arbetstiden minskar alltså i förhållande till hur tufft schemat är.
Industrin är en bransch med relativt låg sjukfrånvaro och företag som står sig väl i den internationella konkurrensen. Många svenska industriföretag är världsledande. Det visar att produktivitet och hållbara arbetstider inte är varandras motsatser. Tvärtom. Rimliga arbetsscheman bidrar till att människor orkar arbeta längre, presterar bättre och är mindre sjuka.
Så nu är det dags. I den kommande avtalsrörelsen tänker Kommunal lägga kvinnoarbetstiderna på bordet – med IF Metalls fulla stöd.
Det här är en fråga som behöver lösas i förhandlingar mellan välfärdens fack och arbetsgivare, i enlighet med den svenska modell som säger att det är parterna som gör upp om löner och villkor på arbetsmarknaden.
Det är nämligen det bästa sättet att få till en stabil lösning som utgår från brukarnas, personalens och branschens behov – och som håller över tid. Att lämna över denna viktiga rättvisefråga till politikerna vore olyckligt. För då riskerar vi att få en ping pong-lagstiftning som skiftar vid varje ny politisk majoritet. Det skulle skapa osäkerhet och oklara förutsättningar i vår livsviktiga välfärd.
Kvinnolönerna avskaffades 1960. Innan dess tjänade kvinnor tre fjärdedelar av den lägst betalda mannens lön enligt avtal. Tyvärr infördes i stället kvinnoarbetstider 1974. I dag är beskedet från Kommunal och IF Metall: Denna över 50-åriga sexistiska ordning hör inte hemma på svensk arbetsmarknad. Den måste bort.
Vi gör gemensam sak om det. För industrin och välfärden behöver varandra för att funka. Vår solidaritet stannar inte vid fabriksgrinden eller dörren till äldreboendet. Våra medlemmar håller ihop.
Malin Ragnegård
förbundsordförande Kommunal
Marie Nilsson
förbundsordförande IF Metall
Johan Ingelskog
avtalssekreterare Kommunal
Simon Petersson
avtalssekreterare IF Metall
Till debattartikeln (länk till Svenska Dagbladets webbplats)