Från fält till fack via fiber
- Borås
- 5 december 2022
Som arkeolog sitter man på knäna och gräver i leran, medan man som medlemskoordinator hos IF Metall sitter och gräver i medlemsregister. Där slutar likheterna. Men det var kanske denna strävan efter ordning och reda som först förde in Annie Strand på arkeologi-spåret, och sedan vidare till att arbeta fackligt.
Det var barndomsdrömmen som ledde till att hon sökte sig till Uppsala. Med ett stort intresse för historia fanns det egentligen bara en yrkesbana att gå.
- Jag ville bli arkeolog ända sedan jag var liten. Som barn var det vikingatiden som lockade, men jag tyckte att det var spännande med antika Grekland och romarriket. Sen fastnade jag för skandinavisk järnålder, perioden precis innan vikingatiden, säger Annie Strand.
Under utbildningens gång arbetade hon ute i fält. Men tuffa arbetsförhållanden och osäkra anställningar ledde till att drömjobbet inte blev som det var tänkt.
- Det var mycket tunga lyft, och katastrofalt dålig arbetsmiljö. Så jag sabbade ryggen, fick diskbråck. Jag skulle egentligen vara på kontoret och flottera makroprover, vilket innebär att man blandar sand, lera och vatten i en hink med kaustiksoda för att det ska lösas upp. Så då stod man i ett litet rum utan ventilation och höll på med kaustiksoda, säger Annie.
Grävde på uppländska leråkrar
Inte mycket bättre var det ute i fält. Under den varma sommaren var det som att gräva i cement ute på de uppländska leråkrarna. Med endast kortare projektanställningar och utan några som helst skyddsnät började drömjobbet allt mer se ut som något helt annat.
- Arbetsmiljöombud fanns inte, man fick inte rätt utrustning som sommaranställd och så vidare.Då började jag inse att uppdragsarkeologi inte var för mig. Jag hade högre krav.
I stället började hon arbeta på Gamla Uppsala Museum, men efter tre säsonger med samma guidade turer valde hon att söka något mer permanent. Då hamnade hon hos fiberleverantören IP-Only i Uppsala.
- Det var egentligen inte planen, men jag fick fast anställning och hoppade runt mellan olika tjänster där. Det var där jag började engagera mig fackligt. Jag var huvudskyddsombud, satt med i klubbstyrelsen och var även arbetstagarrepresentant i koncernstyrelsen. Så jag lärde mig mycket om arbetsmiljö och arbetsrätt, säger hon.
Tillbaka till hemtrakterna
När hon blev småbarnsförälder under pandemin valde hon och sambon att söka sig till Annies gamla hemtrakter. Efter ett år på ett bemanningsföretag dök då jobbet på IF Metall upp. Plötsligt var hon medlemskoordinator och organiserare. Ett jobb som ställer höga krav på administrativ förmåga.
- Man är inne i CRM-systemet mycket, plockar ut avtal och så. Sen är det väldigt mycket medlemsvård så man sitter i telefon. Men det innebär också mycket varierade dagar. Samtalen kan vara väldigt olika.
Dessutom får hon, genom rollen som organiserare, möjligheten att åka ut till arbetsplatser och träffa medlemmar.
Cirka en månad in i sitt nya jobb tror Annie att IF Metall går en stark framtid till mötes, där en viktig utmaning ligger i att hantera den expanderande bemanningsbranschen.
- Jag tror att den nya generationen faktiskt förstår vikten av att engagera sig. Jag har redan kört extremt många inträden från folk födda sent 90-tal och tidigt 00-tal och många där är bemanningsanställda. Men jag tror att folk börjar inse att de har mycket rättigheter i arbetslivet.