EU måste utvecklas för medborgarnas bästa

• Göteborg
• 21 februari 2018

Liknelsen att stå inför ett vägval är väl utnyttjad, ibland till och med överutnyttjad men när det gäller EU:s framtid efter Brexit finns det ingen annan metafor som passar.

EU:s mål är att främja fred och välfärd för människorna som bor i unionen. Frågan är hur detta bäst uppnås. Ska det ske genom ett mindre, effektivare EU, eller ett större EU som tar ett gemensamt ansvar för befolkningen. Hur blir övergången, vad ska stryka på foten när de brittiska punden försvinner ur budgeten?

EU-kommissionen har pekat ut fem möjliga vägar men egentligen finns bara två. Förlamning eller förnyelse. Vi som gillar tanken och möjligheterna med det europeiska samarbetet vill självklart välja förnyelsevägen.

För att EU ska ha ett värde för medborgarna så är det viktigt att arbetet är legitimt och demokratiskt förankrat. Hittills har EU misslyckats med att skapa ett starkt medborgerligt engagemang. För att det ska förändras behöver man adressera frågor som är aktuella och som också hanterar några av vår tids stora politiska frågor. Hur ska EU förhålla sig till globalisering, koncentration av kapital och sociala orättvisor? Hur ska medborgarnas vilja återspeglas i EU:s åtgärder och politik?

Att vända blicken från konflikter till parlamentariska lösningar i Europa är en historisk bedrift som inte ska underskattas. Den funktionen måste försvaras. Det är ett ytterst konkret bevis på att EU har gjort livet bättre för många. Det räcker dock inte. EU måste ta en tydligare ställning för sina medborgares väl, i kontrast mot den instrumentella funktion som finns idag. EU har skapat fred men fastnat i detaljer kring hur böjd en gurka får vara.

Det finns en allt bredare konsensus även bland nationalekonomer att minskade klyftor är eftersträvansvärt, att goda sociala villkor och möjligheter är något som är bra för människor, samhälle och ekonomi. Det är en agenda även EU borde anpassa sig efter.

Vi tror inte att EU ska ha en lagstiftande roll kring sociala villkor, de arbetsmarknadsmodeller som finns skiljer sig alltför mycket från varandra. Däremot tror vi att arbetet som Stefan Löfven har drivit om en social pelare och som manifesterades i Göteborg under toppmötet 2017 med undertecknandet av ett socialt kontrakt är något som måste fortsätta och får ökat fokus i EU:s arbete.

Anledningen är helt enkelt att EU är den bästa institutionen vi har för att diskutera och komma överens om denna typ av frågor som påverkar över våra landsgränser. Behovet blir allt större i en europeisk och global kontext där rörligheten av personer och kapital blir större och större.

Det bör också göras investeringar och satsningar för att öka möjligheterna för kompetensutveckling och trygghet på en snabbrörlig arbetsmarknad med stora strukturella förändringar. Att öka andelen kvinnor på arbetsmarknaden är en framgångsfaktor som vi i Norden kan exportera till övriga Europa. Att rusta människor och satsa på kompetens och utveckling är alltid lönsamt. Så det finns massor av områden där EU kan spela en viktig roll för utveckling och tillväxt som gagnar medborgarna utöver regelsystemen och lagarna.

Vad som ska göras mindre av är självklart en komplex fråga men EU ska undvika uppgifter som medlemsländerna kan göra bättre själva. Jordbruksstödet som är den största delen av EU:s budget måste också tittas över.

Måndagen 26:e februari diskuterar vi EU:s möjligheter och risker på ett seminarium i Göteborg med följande inbjudna gäster; Göran Persson, fd statsminister, Martin Lundstedt, VD AB Volvo, Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg och Dick Henriksson, journalist och tidigare korrespondent i Bryssel. Väl mött då. 

Olle Ludvigsson (S), EU-parlamentariker

Mikael Sällström, ordförande IF Metall Göteborg