”Vi behöver en regering som står på vår sida”
- Förbundet
- 3 september 2021
Nu är det ett år kvar till nästa val och IF Metalls aktivetsveckor startar. IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä berättar hur korttidsarbetet kom till och skillnaden mellan att ha en borgerlig och en S-ledd regering när krisen slår till.
Veli-Pekka Säikkäläs berättelse tar sin början den 15 september 2008.
– Det var ett dramatiskt skeende. Den amerikanska storbanken Lehmann Brothers gick i konkurs, börsen sjönk och efterfrågan på industriprodukter mer eller mindre försvann i ett slag, berättar Veli-Pekka.
Orderböckerna tömdes snabbt. Under tiden som följde varslades mellan 8 000 och 10 000 personer i månaden om uppsägning. Oron för framtiden och ekonomin drabbade IF Metalls medlemmar hårt.
Veli-Pekka och den övriga ledningen i IF Metall satte igång tillsammans med anställda och förtroendevalda att försöka hitta något som skulle minska smällen.
– Det stod klart att de flesta länder i Europa hade system där staten gick in och minskade lönekostnaderna så att de anställda fick behålla sina jobb. Men i Sverige fanns inget sådant, säger Veli-Pekka.
IF Metalls ledning började uppvakta politiker med förslaget att införa någon sorts statligt stöd. Syftet var såklart att rädda medlemmarna från arbetslöshet och ekonomiska problem, men också att rädda svensk industri från att halka efter på världsmarknaden.
– Vi försökte bland annat föra fram att när det gäller den här typen av kortvariga kriser vinner man på att personalen inte sägs upp, eftersom det innebär en kortare uppstartstid när hjulen väl börjar snurra igen. Det vinner även hela ekonomin och staten på, säger Veli-Pekka.
Men de ledande politikerna lyssnade inte, trots intensiva kontakter. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och finansminister Anders Borg (M) meddelade att det inte skulle bli något statligt stöd.
– Att marknadskrafterna fick råda var viktigare än en internationellt konkurrenskraftig industri och våra medlemmar, säger Veli-Pekka.
Den borgerliga regeringens nej var ett hårt slag, men arbetet med att göra något för att mildra situationen för industriarbetarna fortsatte. Tillsammans med arbetsgivarna i industrin gjordes en utredning och i mars 2009 lanserades krisavtalen.
– Det gick ut på att man under krisen skulle kunna teckna avtal om att gå ner 20 procent i lön och jobba mindre, men utan statligt stöd. Det räddade enligt våra egna uträkningar cirka 15 000 jobb, säger Veli-Pekka.
När finanskrisen var över träffade han, förbundsordförande Stefan Löfven och IF Metalls utredningschef Ola Asplund finansminister Borg vid ett tillfälle. Borg berättade entusiastiskt om tysk industri och hur imponerade snabbt den kommit i gång efter krisen.
– Ja, sa vi. Tyskland har ju korttidsarbete. Där har man kunnat behålla personalen på fabrikerna. Det är ju självklart att ordrarna går dit!
Sent om sider presenterade Borg sedan ett förslag till korttidsarbete som sjösattes i januari 2014.
– Men det var ett trögt system som var svårt att aktivera. Det behövde förbättras och den S-ledda regeringen satte i gång med det nästan direkt efter tillträdet 2014, säger Veli-Pekka.
Anders Ferbe, som hade varit vice ordförande i IF Metall under finanskrisen, tillsattes för att utreda saken och det resulterade i det nuvarande systemet för korttidsarbete.
När pandemin slog till mot Sverige 2020 gick det fort att få korttidsarbetet att fungera.
– Över 90 000 anställda på våra avtalsområden har någon gång omfattats av ett korttidsavtal, så effekten går inte att överskatta. Väldigt få har förlorat jobbet, säger Veli-Pekka och fortsätter:
– Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om statsministern hetat Reinfeldt även 2020. Vi behöver en regering som står på industriarbetarnas sida, som lyssnar på och samarbetar med oss, så som den S-ledda har gjort. Det tål att tänka på inför valet nästa år!