Höjd pensionsålder kräver bättre kompetensutveckling

• Förbundet
• 8 januari 2018

Pensionsuppgörelsen är presenterad. Den innehåller mycket som är viktigt, som bättre ekonomiska villkor för de äldre som har det tuffast. Hos IF Metalls medlemmar finns en oro att inte orka jobba ända till pensionen. Därför är det bra att trygghetssystemen följer med den nya pensionsåldern och att de som har jobbat i 44 år eller mer kan fortsätta gå i pension vid 65 år.

Den svenska befolkningen lever allt längre. Det betyder att fler måste arbeta längre för att vi ska ha råd att betala pensionerna och välfärden. Om en höjd pensionsålder ska fungera måste arbetsmiljön bli bättre. IF Metall vill se en kraftigt utbyggd företagshälsovård. Dessutom behöver vi ett sjukförsäkringssystem som gör det möjligt att få sjukersättning om man inte skulle orka arbeta ända till pensionen.

Debatten om pensionerna sätter helt enkelt fokus på arbetslivet – de många år som vi faktiskt jobbar innan vi går i pension.

Vi industriarbetare verkar inom branscher som är i ständig förändring. Teknikutvecklingen gör att nya jobb ersätter gamla, och ofta är det slitsamma och monotona jobb som försvinner. Men skillnaderna är stora mellan olika arbetsplatser. Vissa får chansen att utbilda sig för att kunna ägna sig åt mer stimulerande och avancerade arbetsuppgifter, medan andra fastnar i jobb som kroppen inte klarar av att utföra år ut och år in.

Därför är kompetensutveckling och omställning avgörande för att skapa ett hållbart arbetsliv som gör att industriarbetare orkar jobba ända till pensionen. Ett livslångt lärande innebär inte bara en utveckling i lön och karriär – utan är ofta nödvändigt för att man ska klara ett helt arbetsliv. Den dagen man känner att kroppen börjar säga ifrån ska man veta att det finns stöd för att gå vidare till andra arbetsuppgifter, eller kanske för att helt ställa om till ett annat yrke. Det är långtifrån självklart idag.

Det är dags för ett kraftfullt nationellt system för lärande i arbetet.

Politikerna måste helt enkelt omsätta de vackra orden om livslångt lärande, som vi har hört ända sedan 1980-talet, i praktisk handling. Det behövs kraftfulla satsningar från staten. Det gäller inte minst finansieringen. 

• Den som väljer att vidareutbilda sig måste ha rimliga möjligheter att försörja sig. Idag är a-kassan inte anpassad för studier, och studiemedelssystemet är inte anpassat för redan yrkesverksamma med försörjningsansvar. Det gör det i praktiken svårt för vuxna att vidareutbilda sig. För den som har hem och barn att försörja blir priset för högt, vilket gör att många inte vågar satsa. 

• Det behövs fler arbetsplatsförlagda utbildningar. Det krävs även fler kortare utbildningar som kan läsas på deltid, kvällstid eller distans. Detta oavsett om en person vill utveckla sin kompetens för nuvarande och närliggande arbetsuppgifter eller lära sig ett nytt yrke. 

• Systemet för korttidsarbete måste bli effektivare. Idag är lagen stelbent, och kan bara aktiveras av regeringen i exceptionella lägen som finanskrisen 2008. I lågkonjunktur med vikande orderingång bör det bli möjligt för anställda att studera med bibehållen lön. Då stärks företaget när det kommer ur krisen, eftersom de anställda kommer tillbaka med ökad kompetens. Om företaget trots allt inte skulle klara krisen, har de anställda uppdaterade kunskaper i ryggen och större chans att få nya jobb. 

IF Metall talar ofta om kompetensutveckling som en nödvändighet för att stärka industrins konkurrenskraft. Men kompetensutveckling är lika viktigt för att stärka människor, så att de får växa i arbetet istället för att slitas ut. Och så att vi får ett pensionssystem som bärs upp av människor som orkar ett helt arbetsliv. 

Ett livslångt lärande på riktigt borde vara varje modern politikers hjärtefråga. 

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall
Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare IF Metall