Vi måste satsa ännu mera på jämställda arbetsplatser

• Mitt i Norrland
• 9 mars 2018

IF Metall har jobbat målmedvetet på arbetsplatserna för att öka jämställdheten. Trots att vi kan se framgångar på området så finns fortfarande arbete att göra för att nå jämställda arbetsplatser.

Det är fortfarande för lite kvinnor inom industrin. Efter ett enträget fackligt arbete kan vi se att arbetets innehåll har förändrats genom åren, liksom det sätt som arbetet organiseras. Det kommer att göra det mer attraktivt för kvinnor att arbeta med de jobb som traditionellt ansetts som typiskt manliga yrken. Men då måste vi också enträget fortsätta förändra det som missgynnar just kvinnor. Vi ser att kvinnor och män fortfarande har olika arbetsuppgifter. Det är mer vanligt att män har ett varierat arbetsinnehåll och mer omväxlande arbetsmoment. Det ska vi fortsätta att ändra på så att även kvinnor slipper bundna och styrda arbetsuppgifter.

Från IF Metall har vi under flera år haft strävanden och planer för hur lönerna på industriarbetsplatserna ska bli mer jämställda. Det handlar om att koppla ihop arbetsorganisation och lönesystem. På industriarbetsplatserna i vår avdelning, som omfattar tio kommuner i södra Västerbotten, kan vi mäta löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Inom verkstadsindustrin i vår avdelning tjänar kvinnorna 98 procent av männens löner. Jämförelsevis kan det tyckas riktigt bra, men det räcker inte. Vi måste bli bättre även på mindre verkstadsföretag att utforma könsneutrala lönesystem. Arbetsplatserna och befattningarna ska anpassas till kvinnor. Kvinnor ska ges möjlighet till ökat ansvar och till utvecklande jobb, och utvecklande jobb ska ge utvecklande löner.

 I #me too-rörelsen har det beskrivits den enorma omfattningen av sexuella trakasserier mot kvinnor inom alla samhällsskikt, så även industriarbetsplatserna. En undersökning som IF Metall gjort, visar att 34 procent av förbundets kvinnliga medlemmar blivit utsatta på sin arbetsplats. Oacceptabelt! Vi kan inte acceptera någon form av kränkningar eller trakasserier. På en del industriarbetsplatser finns en machojargong. Ofta handlar det om ett burdust sätt att tala och uppträda, att det är ”fånigt” att använda skyddsutrustning eller att erkänna att en arbetsuppgift är svår. Vi måste utmana machojargongen. Framför allt sexistiska attityder är ett arbetsmiljöproblem. Arbetsgivaren har ett ansvar för att de förändras, men lämpligen bör ett sådant arbete utföras av arbetsgivaren och facket tillsammans.

Sammantaget har vi kommit en bit på väg mot jämställda arbetsplatser, men när fler kvinnor jobbar i industrin med samma möjligheter till utveckling och ansvar, när kvinnorna tjänar lika mycket som männen och när vi får en respektfull attityd på arbetsplatserna, då först kan vi vara nöjda.

 Carola Andersson     

Ordförande IF Metall Södra Västerbotten                        

Åsa Dahlsten

Sammankallande Jämställdhetskommittén