Orimlig hantering av de sjukskrivna

• Mitt i Norrland
• 20 januari 2017

När vi summerar det gångna året avseende sjukförsäkringssystemet i Sverige, kan vi se en mycket tydlig bild. Trots att lagstiftningen inte har ändrats avseende rätten till sjukpenning, så har en betydligt striktare tillämpning från Försäkringskassans sida ändå i praktiken inneburit en påtaglig begränsning i sjukpenningrätten.

Allteftersom året har löpt har de indragna sjukpenningarna eskalerat i en oacceptabel takt. Vi träffar flera medlemmar i IF Metall som vittnar om hur Försäkringskassan oresonligt, orubbligt och omotiverat drar in sjukpenningen. De som får utstå denna hantering förvisas till Arbetsförmedlingen eller tillbaka till sin arbetsgivare. Vi kan tydligt se desperationen hos de drabbade. Den ångest som de ofta får av Försäkringskassans handläggning bidrar inte till att öka arbetsförmågan. Tvärtom så försämras den sjukdomsbild som redan finns.

Regeringen har satt som mål att till utgången av 2020 ska det så kallade sjukpenningtalet vara nere på 9 dagar i snitt per försäkrad och år. I november låg den på 10,8 dagar. För att nå målet har man angett ett åtgärdsprogram i sju punkter. Det är flera aktörer som måste samverka för att få ner sjuktalet, men Försäkringskassan är en nyckelaktör. Därför har myndigheten också fått ett uppdrag att stärka sjukförsäkringshandläggningen för att åstadkomma en väl fungerande sjukskrivningsprocess.

Vi tycker det är bra ifall sjukskrivningarna minskar och de som drabbats av ohälsa kan återfå sin arbetsförmåga. Men ett sjunkande sjuktal måste ha sin grund i att människor faktiskt får en ökad arbetsförmåga, inte genom att som nu, ohejdat dra in sjukpenningen och därigenom manipulera statistiken. Under de tre första kvartalen 2016 hade indragna sjukpenningar fördubblats jämfört med föregående år. Betyder det att sjukvården blivit dubbelt så bra på att rehabilitera de som drabbats av ohälsa? Så är det naturligtvis inte, utan det är en administrativ strategi som Försäkringskassan börjat tillämpa i syfte att nå målsättningen.

Själva beskriver inte myndigheten det på samma sätt. Istället uttrycker man det som att man har ”förstärkt sitt kvalitetsarbete”. Vi kan se ett antal konsekvenser av det förstärkta kvalitetsarbetet. För det första har man i en mycket stor omfattning börjat ifrågasätta de läkarintyg som ligger till grund för sjukskrivningen. Försäkringskassan tycker inte att funktionsnedsättningen eller aktivitetsbegränsningen hos den sjuke är tillräckligt beskriven. Eller så saknas det ”objektiva fynd” som styrker en diagnos. Som medicinska lekmän har vi svårt att förstå hur man beskriver objektiva fynd som stöder en utmattningsdepression exempelvis. Man kan knappast ta ett blodprov eller en datortomografi som bekräftar stressammanbrottet. Läkarna får också ägna betydligt mer tid åt att komplettera sina intyg eftersom Försäkringskassan inte tycker att de duger.

Vidare har Försäkringskassan sedan den 1 november 2016 ändrat sina rutiner. Tidigare kunde man få sjukpenning under den tid som kassan utredde rätten till sjukpenning. Nu är det inte möjligt, ifall man beslutar att dra in sjukpenningen. I praktiken innebär det att indragningen sker retroaktivt. Vi har exempel på där sjukpenningen dragits in sex veckor bakåt i tiden. Under den tiden har den drabbade inte någon som helst möjlighet till inkomst från något annat håll. Försäkringskassan gömmer sig bakom två kammarrättsdomar för att rättfärdiga den nya rutinen. 

Ytterligare en konsekvens av det förstärkta kvalitetsarbetet kan vi se när Försäkringskassan tillämpar den så kallade rehabiliteringskedjan. Efter 180 dagars sjukskrivning ska arbetsförmågan bedömas utifrån ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. De flesta indragningarna sker också efter 180 dagars sjukskrivning. Men före 180:e dagen ska arbetsförmågan bedömas mot ett arbete hos arbetsgivaren, ifall man nu har en anställning. Ifall inte arbetsgivaren kan erbjuda ett arbete i sin verksamhet har man rätt till sjukpenning. Nu ser vi också hur kassan nekar sjukpenning redan när arbetsförmågan ska bedömas mot den egna arbetsgivaren. Både den sjuke, arbetsgivaren och läkaren blir i stort sett omyndigförklarade av Försäkringskassan när de hävdar att det inte finns något arbete hos arbetsgivaren utifrån besvären hos den anställde. Skulle den drabbade nyttja sin rätt att få sin sak omprövad, möts man av ett brev från Försäkringskassan där det framgår att det kommer att ta 25 (!) veckor innan man kan ompröva beslutet. Ett kvalitetsarbete i syfte att förkorta sina egna handläggningstider är uppenbarligen inte prioriterat.

För att få ner sjukpenningtalet måste man först vidta åtgärder för att förebygga att människor drabbas av ohälsa. Sen måste man också tillsätta resurser för att rehabiliteringsarbetet ska bli effektivare. Idag har mindre arbetsgivare ingen som helst aning om vad som förväntas av dem eller hur man kan hjälpa den anställde. Där behöver resurser sättas in för att effektivisera återgången till arbete. Vidare måste också insatser göras för att Landstingen ska kunna korta ner väntetider och öka tillgängligheten hos mottagningarna. Nu har man istället börjat i fel ända genom att helt enkelt svinga ett trollspö och förklara den sjuke vara arbetsför. Samtidigt har man trollat bort statens kostnader till en annan budget då den sjuke får gå till Arbetsförmedlingen istället.

Den hantering som Försäkringskassan börjat tillämpa är både respektlöst och kränkande mot de som drabbats av ohälsa. Därför måste det till en annan tingens ordning för att nå Regeringens mål. 

Tomas Lundmark 
Ombudsman och trygghetsansvarig
IF Metall Södra Västerbotten 
Västra Norrlandsgatan 11 B 
90327 Umeå 
070-5300362

Åsa Etelämäki
Ombudsman och trygghetsansvarig
IF Metall Norra Västerbotten
Mossgatan 28
93170 Skellefteå
0910-714540