Gott Nytt....

• Göteborg
• 12 december 2017

Nu närmar sig slutet på 2017, jag vill först passa på att önska alla en god jul och ett gott nytt år!
Slutet på ett år som varit minst sagt turbulent om man tittar på det politiska landskapet.

Moderater som kuppar bort sin partiledare för att Anna Kindberg-Batra inte förde politik som väljarna gillade. Ett närmande Sverigedemokraterna blev hennes fall, eller kan det vart så att det bara var på grund av att hon var kvinna?

En ny ledare valdes, som för, ja exakt samma politik och närmanden till Sverigedemokraterna. Vad är skillnaden säger du? Jaha, han råkar vara man.

Slutet på ett år som stärkt socialdemokratin och gett en fördel inför detta valår, som är ett ödesval.

Vi kommer se en valrörelse som inte kommer vara något vi varit vana med innan. Mycket smutskastning, troll som kommer använda alla metoder för att försöka föra fram sin stora ”führer”, Jimmie Åkesson som statsminister. Vi kommer se dödshot mot partiarbetare, politiker, journalister intensifieras. Och vi kommer med största sannolikhet se utländsk inblandning i valrörelsen.

Kampen, mina vänner, står fortfarande mellan arbete och kapitalet, hur vi är vrider och vänder på det. Bara för att Sverigedemokraterna kommit in i spelet så står inte kampen enligt mig mellan svenskar och invandrare utan mellan ett rasistiskt och fascistiskt parti, den så kallade ”Alliansen” och deras gemensamma huvudmotståndare, svensk arbetarrörelse.

Näringslivet har sträckt ut sin hand till Sverigedemokraterna, likt näringslivet i Tyskland gjorde, i tron att de kan dupera dom och styra dem i deras riktning. Och ja, Sverigedemokraterna springer kapitalets ärenden, i fall efter fall. Men det är ett farligt spel. Allt för att försvaga svensk arbetarrörelse och öka sina vinster.

För det handlar om precis det. Kampen mellan arbete och kapital. Därför är jag glad att IF Metall pekat ut sin huvudmotståndare i denna valrörelse, Sverigedemokraterna.

När Sverigedemokraterna gör skillnad på svensk och icke-svensk, så ställer dom arbetare mot arbetare. Det Sverigedemokraterna säger är att jag som arbetare har mer gemensamt med Leif Östling eller Carola Lemne, än med Ali på min arbetsplats. Just för att Leif och Carola är födda i Sverige.

Som fackföreningsmedlem och som socialdemokrat tycker jag att jag och Ali har mer gemensamt, just för att vi är just arbetare. Att rikta udden mot Ali, som Sverigedemokraterna vill att jag ska göra, just för att jag är född i Sverige, det krossar det fackliga löfte vi har till varandra, jag och Ali och alla andra som medlemmar i IF Metall. Att aldrig någonsin jobba för sämre villkor än vad kollektivavtalet säger. Och inte låta en kamrat göra det heller.

Kampen om arbetsplatserna har bara börjat, och vi kommer aldrig ge oss. För det handlar om våra kollektivavtal och det fackliga löftet.

Och till Sverigedemokraterna vill jag bara säga: No pasaran! Hit men inte längre! Vi ger oss aldrig!

Text
Kristofer Bergman, industriarbetare