Ja till krav på 4,4 procent

• 24 november 2022

De cirka 200 ombuden som ingår i avtalsrådet möttes den 14–15 november och sade ja till att ställa sig bakom avtalskraven i Facken inom industrins avtalsplattform samt förslaget till LO-samordning.

Det gemensamma kravet på 4,4 procent är ett av de högsta på 25 år, men vi anser att det är ett rimligt krav med tanke på att våra företag går bra, säger Veli-Pekka Säikkälä, IF Metalls avtalssekreterare.

Från arbetsgivarorganisationernas håll hördes ord som oansvarigt och hot mot konkurrenskraften när IF Metall och de övriga förbunden inom Facken inom industrin (FI) presenterade siffran som alla väntat på.

– Våra motparter kommer alltid tycka att vi kräver för hög siffra. Och de tycker särskilt illa om när det som denna gång ingår extra satsningar på lägstalönerna, menar Veli-Pekka Säikkälä.

Satsning på lägstalönerna

Både LO-samordningen och FI-plattformen innehåller kravet på 4,4 procent med satsning på lägsta lön där brytpunkten är 27 100 kronor i månaden. Beräkningsmodellerna ser olika ut inom de 18 förbunden som LO och FI består av. Dessutom är sätten att beräkna potten för att fördela avtalsresultatet på inom IF Metalls 37 kollektivavtal olika.

– Några av avtalen beräknar på genomsnittslönen på hela branschen medan andra beräknar på varje enskild arbetsplats för att sedan fördela hela lönepotten, förklarar Veli-Pekka Säikkälä.

Oavsett beräkningsmodell, avtal och förbund är de gemensamma kraven riktade till dem som tjänar minst. Det vill säga dem som drabbas hårdast av inflationen och ökade kostnader.

– Vi har full förståelse för att det är svåra tider för många av våra medlemmar just nu, men för dem som ligger på avtalens lägsta löner är det allra värst, menar Veli-Pekka Säikkälä.

Svensk industri går bra

I många europeiska länder kräver man löneökningar som kompenserar för inflationen. Den svenska modellen med industriavtalet som sätter märket för vad som är rimlig nivå för hela arbetsmarknaden tittar på andra parametrar. Det är en modell som har levererat reallöneökningar på över 60 procent de senaste 25 åren. Det finns inga andra länder bland våra konkurrenter som kan visa upp ett sådant track record.

– Bedömningar av företagens produktionsvinster och orderböcker säger just nu att de har råd att betala utifrån kravet. Det är en rimlig nivå utifrån de förutsättningar som råder.

Ingen vinner på inflationsjakt

Den höga inflationen kommer inte att jagas – det skulle enbart höja priser och räntor än mer. Och i slutänden skulle medlemmarna förlora och plånboken bli tom.

– Vårt krav är rimligt, stabilt, långsiktigt och förenligt med riksbankens inflationsmål. Det innebär att riksbanken inte behöver föra en aggressivare räntepolitik, för att bekämpa inflationen, som riskerar att lågkonjunkturen blir djup och hotar jobben samt urholkar köpkraften, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Det är också en siffra som gör att Riksbanken rimligen inte borde höja räntorna.

Text: annette.lack@ifmetall.se