Förändring börjar hos mig själv

• 9 maj 2023

Rå men hjärtlig och högt i tak är bara några av flera uttryck som kan tyda på att det i själva verket råder en trist jargong och machokultur på arbetsplatsen. Vladimir Jankovic, som började på SKF 1987, känner väl igen hur det är att jobba i sådan kultur. Men han vet också att det går att förändra och att förändringen börjar med det egna beteendet.

Som förtroendevald har jag ett stort ansvar, menar Vladimir Jankovic – eller Vlada som alla kallar honom. Som arbetskamrat, som förebild och som ledare för facket. Hur man beter sig och uppträder på jobbet kan vara svårt att börja prata om, men helt nödvändigt.

Och det finns en fråga som är ganska enkel att börja med – att fråga sig själv.

– Skulle min familj, min fru och mina barn acceptera mitt sätt och mitt beteende som jag är på jobbet bland mina arbetskamrater?

Alla i klubben har gått utbildning

IF Metallklubben på SKF tog själva initiativ till att starta en förändrad organisation.

– Vi märkte att vi själva hade ett revirtänk och ville göra något åt detta och startade med oss själva. Vi tog extern hjälp och utbildade oss i något som heter Förändringens fyra rum, berättar Vladimir Jankovic.

Den gemensamma resan mot ett förändrat sätt blev också en högst personlig resa för alla i klubben som deltog i utbildningen.

– Jag är inte samma människa i dag som jag var när jag började jobba på SKF. I dag kan jag se att jag själv deltog i en machokultur genom att vara tyst och låta saker ske utan att aktivt reagera.

Dåligt beteende går i arv

Vlada tar hela tiden sig själv som exempel när han berättar. Hur enkelt det kan vara att en dålig kultur på arbetsplatsen lever vidare och ärvs av de som kommer nya – om alla är tysta och ingen vågar säga något.

– När jag började som ung var jag väldigt orolig över att inte bli omtyckt av mina jobbarkompisar.

Därför var han också tyst den gången när några yngre än han själv började kasta trasor på varandra och satte handkräm i handskarna. Allt för att väcka uppmärksamhet hos den kvinnliga arbetskamraten. Det hela slutade med att dessa killar lade ned tjejen och band fast hennes händer med buntband och tog bild på henne.

– Där och då borde jag ju självklart ha gjort något!

Men om det är en machokultur som råder, med en tuff och hård jargong, är det inte helt enkelt att på egen hand bryta detta mönster.

– Jag ville ju vara den tuffa typen, eller trodde i varje fall att det var sättet som man var tvungen att vara för att passa in. I själva verket är det ett arv som var och en bara fortsätter att ta efter.

Därför är det så viktigt att alla jobbar med hur vi ska vara mot varandra. Detta är framför allt en arbetsmiljöfråga, att få gå till jobbet och må bra och vara den man är. Utan att vara rädd.

Resan som klubben började med att utbilda sig själva och sin organisation har växt. I dag är Vlada och ytterligare en förtroendevald båda certifierade utbildare och utbildar medlemmarna.

– Vi jobbar också tillsammans med företaget. Arbetsmiljö är ju först och främst arbetsgivarens ansvar och vi har ett bra samarbete där vår personalansvarig ser vad vårt arbete i klubben bidrar med till företaget i stort.

Text: annette.lack@ifmetall.se