Söker Teknikarbetsgivarna medvetet en konflikt?

• Mitt i Norrland
• 20 januari 2017

Det är lugnt på ytan. Det är inte många som har märkt att årets avtalsrörelse har startat. Parterna har överlämnat sina krav till varandra. Innan hela havet börjar storma finns det några saker som är värt att peka på.

Industrins ”märke”
Vi arbetar på industriföretag. Flera är framgångsrika globala företag som gör stora vinster. En del av vinsten måste användas för framtida investeringar, forskning och utveckling. En avtalsrörelse handlar om att fördela resultatet av det produktiva arbete som görs på våra arbetsplatser. Ska det gå till löneökningar och förbättrade villkor för de anställda eller enbart till ökad aktieutdelning för kapitalägarna? 

Avtalen inom industrin är viktiga för hela samhället. Är det något som de centrala parterna är överens om så är det att löneavtalen inom industrin ska sätta ”märket”, dvs. vara normerande för hela arbetsmarknaden. Det finns en risk med detta. En normering innebär också att lönestrukturerna i samhället består. Låglönebranscher och kvinnodominerade sektorer blir för evigt dömda att befinna sig i botten. Det är anmärkningsvärt att de som mest högljutt förespråkar att ingen ska få högre lönepåslag än ”märket” är de som själva struntar i det, dvs. näringslivets toppar.

Som lokala fackliga företrädare inom industrin ser vi inga problem med att dessa sektorer kan få ett bättre utfall i avtalsrörelsen. Vi ser det till och med som en skyldighet att det kan bli så. Med solidaritet byggdes den fackliga rörelsen stark en gång i tiden. Nu när ojämlikheten växer och klassamhällets orättvisor visar sig alltmer tydliga måste sammanhållningen inom arbetarklassen stärkas om utvecklingen ska kunna vändas.

Avtalsrörelsen påverkar samhällsutvecklingen
Arbetsgivarnas krav i årets avtalsrörelse är långtgående och aggressiva. Det finns en ideologisk agenda som Svenskt Näringsliv driver hårt. När deras VD Carola Lemne i en debattartikel nyligen varnar för att en ny underklass håller på att skapas i Sverige är arbetsgivarreceptet: enkla jobb med 75 % lön för heltidsarbete och inga kollektivavtal. 
En ny rapport med unika siffror från SCB visar att den nya underklassen redan finns. Det är personer med enkla jobb, låga löner, usla villkor och med en överrepresentation av nyanlända. Modellen Svenskt Näringsliv talar sig varma för är inget recept mot problemet. Det är en ytterligare förstärkning av ett brutalare klassamhälle. 

Krav på ökade orättvisor!
Det är inte inom industrin som de enkla jobben finns eller kommer att skapas. Inte desto mindre ansluter sig Teknikföretagen, dvs. arbetsgivarna inom den del av industrin som vi befinner oss i, till den politiska retoriken.
Förutom det sedvanliga jämret över kostnadsläget och krav på låga löneökningar, rasar man över varje tanke på låglönesatsningar, dvs. den modell som LO tagit fram i år. Det är en solidarisk modell som vi stark stöder. 
Men det räcker inte med detta. Teknikarbetsgivarna vill också ta bort de garantier på en lägsta löneökning för var och en som finns i våra avtal. Dessutom vill man göra lönepottens beräkning dispositiv, d v s att ge enskilda företag möjlighet att inte betala de avtalade löneökningarna. Det är ett frontalangrepp på den solidariska lönepolitiken.

Krav på ökad arbetsgivarmakt
Bland de övriga kraven ligger tonvikten på att öka arbetsgivarnas makt över arbetstiden:
- Ökad rätt att beordra övertid
- Krav att ta bort rätten till betald ledighet, s k permission. (exempelvis betald ledighet vid nära anhörigs död) 
- Rätt att förlänga eller förkorta arbetstiden med 7 tim under en 2-veckorsperiod (lördagsarbete utan ersättning!) 
- Ensidig rätt att kunna flytta huvudsemester till att infalla i maj eller september! 

Uppskruvat tonläge
Som lokala fackliga företrädare är vi parter i målet. Trots detta vill vi ändå påstå att det är arbetsgivarsidan som skruvar upp tonläget. Skulle arbetsgivarnas krav bli verklighet, vilket vi förmodar också är våra företags vilja, skulle vi kastas långt, långt tillbaka i tiden när det gäller relationerna mellan arbetsgivare och anställda. Den arbetsrelaterade ohälsan skulle öka i samma takt som individens inflytande över sin situation på arbetet minskar.

Konflikt eller samarbete
Vi anser att Teknikarbetsgivarna väljer helt fel väg. Vi är oroliga för att det uppskruvade tonläget om försämringar smittar av sig på den lokala nivån, på våra arbetsplatser i regionen. Det skulle inte vara till gagn för industrin i Norrland som redan utsätts av hårda påfrestningar. 
Vi tror på ett konstruktivt samarbete på lokal nivå. Båda parter har ett ansvar för detta. De krav som Teknikarbetsgivarna har presenterat försvårar ett sådant samarbete. Kraven ligger utanför definitionen av vad ett gott samarbete innefattar. 

Jan-Olov Carlsson 
Ordförande IF Metall Volvo GTO 

Ola Borgström
Ordförande IF Metall Komatsu Forest

Kent-Erik Mattsson
Ordförande IF Metall Indexator Rotator

Martin Berglund
Ordförande IF Metall GE Healthcare 

Håkan Berglund
Ordförande IF Metall Ålö 

Elin Palmgren
Ordförande IF Metall Cranab