Kraftfulla satsningar krävs mot ohälsan i arbetslivet

• Förbundet
• 4 januari 2017

Andelen sjukskrivna av arbetsrelaterade orsaker har växt kraftigt och det är stressdiagnoserna som står för den stora ökningen. Regeringen har uppmärksammat problemen men det räcker inte. Det behövs kraftfullare satsningar, skriver IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe tillsammans med forskare och företrädare för sju fackförbund och för tankesmedjan Arena idé på DN Debatt i dag (4/1).

Arbetsmiljöverkets senaste undersökning visar att drygt var femte sysselsatt, drygt en miljon människor, har arbetsrelaterade besvär av något slag. Särskilt snabbt växer den psykiska ohälsan. Bilden bekräftas i en mängd undersökningar vi själva gör för att ta reda på villkoren i dagens arbetsliv.

För att bättre förstå orsakerna till den växande ohälsan och diskutera vad som kan göras har vi, sju fackförbund från LO, TCO och Saco, i samarbete med tankesmedjan Arena idé genomfört ett antal kunskapsbyggande seminarier.

Den bild av arbetsmiljön på våra arbetsplatser som forskare och experter målar upp är dyster. Andelen sjukskrivna av arbetsrelaterade orsaker har växt kraftigt de senaste åren. Även om de senaste siffrorna visar på en inbromsning är det för tidigt att avgöra om det skett ett trendbrott. Även den nuvarande nivån är oacceptabelt hög.

De stressrelaterade diagnoserna står för den stora ökningen. Antalet personer som är sjukskrivna till följd av stress har ökat med över 70 procent mellan 2012 och 2014. Speciellt i de verksamheter där andelen kvinnor är stor har sjuktalen ökat kraftigt. Bland forskare och experter inom arbetsmiljöområdet råder enighet om att det inte är könssammansättningen som gör att sjuktalen växer. Även hos de män som arbetar i de här verksamheterna ökar sjukskrivningarna. Arbete i vård, skola och omsorg är särskilt sjukdomsskapande. Höga krav i kombination med låg egenkontroll, för lite resurser i förhållande till kraven och korta otrygga anställningar ligger sannolikt bakom de höga sjuktalen i dessa verksamheter.

Den fysiska arbetsmiljön har fortfarande stora brister i många verksamheter. Tunga jobb i ergonomiskt bristfälliga miljöer är fortfarande vanliga och i vissa branscher ett växande problem. Samtidigt skapar den ökande digitaliseringen nya former av stress när kraven på ständig uppkoppling ökar. I många yrken suddas gränsen mellan arbete och fritid ut alltmer.

Fortfarande dör mer än 40 personer varje år i arbetsplatsolyckor. Särskilt drabbade är medlemmarna i LO-förbunden. Den positiva utvecklingen med ett minskat antal dödsolyckor har brutits. Det behövs därför ytterligare åtgärder för att vi ska närma oss den nollvision regeringen proklamerat.

Arbete i vård, skola och omsorg är särskilt sjukdomsskapande. Höga krav i kombination med låg egenkontroll, för lite resurser i förhållande till kraven och korta otrygga anställningar ligger sannolikt bakom de höga sjuktalen i dessa verksamheter.
Både för individ och samhälle är kostnaden för ohälsan orimligt stor. Regeringen har uppmärksammat problemen och presenterade i början av 2016 en arbetsmiljöstrategi för de kommande åren. En del av förslagen har konkretiserats i statsbudgeten för 2017. Men det räcker inte. Det är för lite och det går för långsamt. Läget är nu så allvarligt att vi anser att det behövs kraftfullare satsningar. Vi vill särskilt lyfta fram tre åtgärder:

För att ge Arbetsmiljöverket möjlighet att utföra fler inspektioner räcker inte de 25 nya miljoner som finns i regeringens budget särskilt långt. Det motsvarar ungefär 25 nya inspektörstjänster. För att nå rekommendationen från Internationella arbetsorganisationen (ILO) om en inspektör per var tiotusende anställd behöver Arbetsmiljöverket anställa närmare 200 inspektörer till.

Återkommande i våra seminarier har varit att vi egentligen redan vet det mesta om vilka faktorer som skapar friska arbetsplatser med motiverade medarbetare. Dit hör till exempel att kraven i arbetet matchas av rimliga resurser. Dit hör inflytande över hur arbetet utförs och ett aktivt ledarskap där chefer ges tid och goda möjligheter att ta sitt arbetsmiljöansvar.

Kunskapen finns, men stannar ofta hos forskare och arbetsmiljöexperter. Ett stort ansvar för att omsätta kunskaperna till handling, till exempel genom att använda de arbetsplatsverktyg som redan finns, ligger på arbetsgivarna. Men det behövs också satsningar på ökad kunskapsspridning. Vi vill därför att det nationella centrum för kunskapsspridning och utvärdering av arbetsmiljö, som regeringen nu utreder, kommer i gång snabbt och med rejäla resurser för uppdraget.

Vi har också, som fackliga organisationer och tillsammans med våra motparter, förklarat oss villiga att satsa mer resurser på forsknings- och utvecklingsprojekt som ökar kunskapen om sjukfrånvarons orsaker.

I våra seminarier har flera forskare pekat på att Arbetsmiljölagen har många förtjänster, men också brister. Dit hör att den är manligt kodad. När lagen utarbetades i början av 1970-talet och antogs 1977 dominerades arbetsmarknaden av verksamheter där männen var i klar majoritet. Den anställde som finns som en undertext i lagen är en man.

En utredning har fått uppdraget att undersöka hur arbetsmiljöreglerna svarar mot utvecklingen i dagens arbetsliv, där en växande andel osäkra anställningar och oklara ansvarsförhållanden vad gäller arbetsmiljön skapar nya problem. Vi vill att utredningen också får uppdraget att undersöka hur genusperspektivet ska kunna föras in i lag och föreskrifter.

Genusperspektivet måste dessutom få en större tyngd i inspektionerna. Arbetsmiljöverket har på försök genomfört särskilda inspektioner med fokus på att fånga skillnader i mäns och kvinnors villkor i delar av kommunsektorn. Resultaten visar att det finns mycket att upptäcka. För varför ska till exempel hemtjänstens personal (kvinnor). som åker många mil i glesbygdskommuner, ofta i besvärliga väglag, ha små, mindre trafiksäkra bilar, medan man på teknisk förvaltning (män) kör färre mil i stora bilar?

I dag är skillnaderna stora mellan olika sektorer och branscher. Det gäller både tillgång och kvalitet. Vi anser därför att Arbetsmiljöverket måste granska om alla arbetsgivare uppfyller arbetsmiljölagens krav på tillgång till en oberoende expertresurs som arbetar förebyggande och är ett stöd i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Expertresurser behövs inte minst med tanke på den nya föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö som har siktet inställt på att minska den psykiska ohälsan.

Situationen på våra arbetsplatser är så allvarlig att det behövs handling nu. Ett arbetsliv som skapar sjukdom och långvariga hälsoproblem kan vi aldrig acceptera.

Anders Ferbe, förbundsordförande, IF Metall
Heike Erkers, förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR
Johan Lindholm, förbundsordförande, Byggnads
Britta Lejon, förbundsordförande, Fackförbundet ST
Tobias Baudin, förbundsordförande, Kommunal
Martin Linder, förbundsordförande, Unionen
Veronica Magnusson, förbundsordförande, Vision
Boa Ruthström, chef, Arena idé
Maria Steinberg, docent i arbetsmiljörätt, Örebro universitet