Det finns visst ett löneökningsutrymme!
Det är många parametrar att ta hänsyn till i en avtalsrörelse. Det handlar först och främst om våra medlemmars vilja och krav på förändringar, men det handlar också om konjunktur och sysselsättning, industrins lönenormerande roll på arbetsmarknaden samt vår samordning inom Facken inom industrin och med LO-förbunden, skriver Stefan Löfven, förbundsordförande IF Metall.
Inte minst handlar det om våra motparter. Arbetsgivarna har än så länge (i början av februari) inte presenterat något bud och de tänker inte göra det heller. De hävdar bestämt att det inte finns något utrymme för centrala löneökningar i våra avtal, utan bara, eventuellt, på lokal nivå.
Först vill arbetsgivarna alltså att vi ska teckna avtal som ger fredsplikt och därefter att vi ska förhandla om löneökningar. Vem som helst förstår ju att det inte blir någon riktig förhandling. Det blir som en boxningsmatch där den ene tävlande har händerna bakbundna och det kan vi inte gå med på.
Arbetsgivarna hävdar också att de centrala avtalen måste bli mer dispositiva, det vill säga att innehållet ska gå att försämra lokalt. Vi anser att våra avtal redan i dag ger stora möjligheter till flexibilitet och lösningar som kan passa det enskilda företaget.
Arbetsgivarna vill också att vi ska acceptera att företagen tar in bemanningsföretag i stället för att låta människor som har blivit uppsagda, och som har återanställningsrätt enligt lagen om anställningsskydd, komma tillbaka när produktionen vänder uppåt igen.
IF Metall står fast vid uppfattningen att löntagarna även den här gången ska ha löneökningar fastställda i centrala avtal. Vi menar att värdet av de avtal som vi sluter centralt ska kunna disponeras lokalt efter situation och behov på företaget, men däremot inte kunna tas ifrån löntagarna. Bemanningsföretag kan vara en viktig del av näringslivet, men inhyrning ska inte missbrukas för att ta bort uppsagda löntagares återanställningsrätt.
Tyvärr befinner sig svensk industri fortfarande i ett väldigt besvärligt läge. Problemet är för dålig orderingång till följd av finanskrisen. Inte att vi har för högt löneläge eller att vi har haft för höga löneökningar – svensk industri har faktiskt bra konkurrenskraft. Låt oss dessutom påminna världen om att IF Metall har över sextio tusen arbetslösa medlemmar. Det innebär att företagen har dragit ned sina kostnader rejält.
Det finns alltså visst ett löneökningsutrymme! Det visar sig i ganska många bokslut. Det visar sig också när det gäller vd-löner, styrelsearvoden och aktieutdelningar. Men sådana företeelser brukar ju beskrivas annorlunda. När arbetsgivarna pratar om löntagarna och internationell konkurrens, måste lönerna ned. När de däremot pratar om direktörernas löner, måste dessa höjas ”för att vara internationellt konkurrenskraftiga”. Är det inte konstigt hur det kan bli?
Stefan Löfven
Förbundsordförande IF Metall



