Fakta om förbundet

Ordförandens sida

Näringspolitik

Välfärd

Globalt fackligt arbete

Arbetsmiljö

Arbetsutveckling

Allas lika värde

När kvinnor ställs mot kvinnor

”IF Metall vill inte stödja LO:s kvinnosatsning.”

”IF Metall emot satsning på jämställda löner. Reaktionerna blev på sina håll häftiga när jag för en tid reserverade mig mot LO-styrelsens beslut om hur låglöne- och kvinnosatsningen ska utformas. Samtidigt har jag också mötts av förståelse, framför allt inom IF Metall men även från människor utanför vårt förbund.

Låt mig ändå säga att jag är bekymrad över att debatten om kvinnosatsningen blivit så onyanserad. Rubrikerna och argumenten mot mig har utgått ifrån att jag inte vill ha någon extra satsning på lågavlönade kvinnor, vilket är fel. Detta har jag också framfört flera gånger, både i LO-styrelsen och i den offentliga debatten. Låt mig därför säga det en gång till: vårt förbund är helt överens med de andra förbunden i LO om att lågavlönade kvinnor ska kunna kräva större löneökningsutrymme. Men det finns inte bara en enda given metod, det finns flera olika möjligheter att åstadkomma mer jämställda löner. Jag vill ha en lösning som blir logisk även för vårt förbunds lågavlönade medlemmar, en lösning som tar hänsyn till både kvinnornas situation och lågavlönade mer generellt. Jag trivs helt enkelt inte med en argumentation där lågavlönade kvinnor ställs mot andra lågavlönade kvinnor. I en sådan strid finns inga vinnare. Varför ska just IF Metalls lågavlönade kvinnor få lägre löneökningar?
Diskussionen i LO handlar inte bara om hur mycket var och en kan kräva gentemot respektive motpart, utan också om att förbunden förbinder sig till sympatiåtgärd med varandra i ett senare läge av förhandlingarna. För mig innebär det att våra medlemmar ska ha förståelse för hur mycket mer andra kräver eftersom det kan få till följd att vi ska gå ut i sympatiåtgärd för deras sak. Med andra ord: det kan inte vara hur stora skillnader som helst och andras krav kan inte hamna på för hög nivå. Förslaget jag gick emot innebar för hög nivå och att flera av våra medlemsgrupper skulle få ett lägre löneökningsutrymme än andra jämförbara grupper. Jag beslutade mig för reservation därför att vi med dessa problem dessutom skulle förbinda oss till sympatiåtgärder flera månader i förväg, för en situation vi inte har en aning om hur den ser ut framåt vårkanten.
Ett vanligt argument är att IF Metall borde ”kunna avstå” löneökningar för att jämna ut löneskillnader. Verkligheten fungerar inte så. Om bättre betalda medlemmar i IF Metall eller något annat förbund till och med avstår helt från löneökningar blir det inte ett enda öre mera i utrymme på något annat område. Varje bransch måste kunna ta sina lönekostnader; industrins löner ska betalas av företagens kunder, handelns och stor del av privat service betalas av oss konsumenter och offentliga sektorns löner av skatterna vi betalar in. Att ”avstå” fungerar inte, det hjälper inte någon annan än arbetsgivarna på det område som ”avstår”. Det ger däremot mindre skatteintäkter till offentlig sektor och därmed mindre resurser till personalen där. Det vi däremot kan och ska göra är att ställa oss bakom att andra löntagare kräver något mer.
Jag tänker inte åsidosätta våra medlemmars intressen och kommer att arbeta för att dessa kan tillgodoses även inom LO:s samordning. Vi ska samtidigt inte glömma bort att vi har en stark facklig samordning i med andra LO-förbund inom industrin tillsammans med Sif och CF. Det är ett viktigt besked till industrins arbetsgivare.