Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Pensionssystemets grundläggande mål har alltid varit att minska fattigdom och ojämlikhet bland äldre. Pensionernas karaktär av långsiktigt åtagande gör att de måste präglas av förtroende och hållbarhet. Alla i samhället, såväl unga som gamla, måste kunna lita på pensionssystemet hållbarhet.

Regeringens försämringar med sänkningar av nivåerna i de sociala trygghetssystemen påverkar sjukförsäkringen och därmed sjukpenningen, sjuk- och aktivitetsersättningen, föräldrapenningen, a-kassan m.m. Allt detta leder till lägre ålderspension.

Ersättningsnivåerna är 64 procent av antagande inkomster men blir oftast lägre. Det gör att fler och fler kommer att omfattas av garantipensionen, trots att man arbetat under 30-40 år. En ogift person får 7780 kr i månaden och den som är gift får 6932 kr i månaden. Minskande nivåer i sjuk- och aktivitetsersättningen får därför stora konsekvenser för de som drabbas av sjukdom och arbetslöshet.

Därtill hänvisas de som blir utförsäkrad från sjukersättningen och a-kassan till försörjningsstödet. Det leder också till lägre ålderspension.

SAP:s partikongress i Sundsvall 1997 slog fast att när den nya pensionsreformen trätt ikraft och verkat en tid så skulle en konsekvensanalys genomföras och nödvändiga justeringar ske.

Det är nu dags att leva upp till det beslutet. Man beslutade också att nivåerna för låg- och medelinkomsttagare skulle ligga väl i paritet med ersättningsnivåerna i ATP-systemet. Det har nu genomförts så många förändringar som påverkar pensionerna negativt.

Vi föreslår kongressen besluta ge förbundsstyrelsen i uppdrag att verka för

Att motionen sänds till partistyrelsen som ges i uppdrag att verka för att en konsekvensanalys genomförs av det reformerade pensionssystemet, samt sjuk- och aktivitetsersättningen.

Att nödvändiga justeringar genomförs.

12/29/2010