Arbetsskadeförsäkring

I Sverige har vi haft tre arbetsskadeförsäkringar 1977, 1993 och 2002. Tanken med LAF 2002 var att kvinnors arbetssjukdomar; ospecifik muskelsmärta, skulle kunna godkännas. I övrigt var LAF 1993 för "skarpt" skriven, därför förändringen 2002.

Som det ser ut i dagsläget får många av våra medlemmar inte sina arbetssjukdomar godkända. En av anledningarna till att man inte uppfyller LAF, som vi ser det, är att Försäkringskassan har omorganiserats och att Arbetsskadenämnderna har försvunnit och det medborgerliga inflytandet inte längre finns. Detta är högerregeringens förändringar. Den socialdemokratiska partikongressen 2009 beslutade att det medborgerliga inflytandet skulle återställas på något sätt.

Högerregeringens förändring av sjukpenning och sjukersättning har medfört att allt färre kommer att få sina arbetsskador och livräntor prövade. Därför var S-kongressens beslut om införande av arbetsskadesjukpenning positiv.

Som det ser ut är arbetsskadeanmälningar i dagsläget i många fall undermåliga, vilket kan medföra att Försäkringskassan har svårt att fatta beslut på ett korrekt underlag. Företagshälsovården bör därför vara behjälplig i samband med exponerings- och arbetsskadeutredningar. Försäkringskassan styrs i dag i alltför stor utsträckning av försäkringsmedicinska rådgivarnas utlåtanden och bedömningar. Det är sällan som handläggarna går emot utlåtanden från försäkringsmedicinska rådgivarna.

Försäkringsmedicinska rådgivarens kompetens är dessutom varierande och på intet sätt en garant för rättssäkerhet och likabedömning. Försäkringsmedicinske rådgivarens möjligheter att i tillräcklig omfattning hålla sig ajour med de vetenskapliga rön som har betydelse för en korrekt bedömning i varje enskilt fall är starkt begränsade.

Som exempel på detta förlorar våra medlemmar sin rätt till arbetsskada och livränta på grund av att försäkringsmedicinska rådgivare ofta hänvisar till åldersförändringar, fast de oftast inte har några belägg för detta. Som bevis för att de har fel finns det vetenskap och konsensus som styrker att i många fall inte ger degenerationer/besvär. Ändå skyller de försäkringsmedicinska rådgivarna alltför ofta på åldersförändringar, vilket är helt felaktigt.

Det krävs en förändring för att komma till rätta med de systembrister som finns i ärendehanteringen i dag, där också en sammanblandning mellan försäkringsmedicin och försäkringsjuridik sker i alltför stor omfattning.

Det händer alltför ofta att, när det kommer in nya medicinska underlag från behandlande läkare eller annan expertis, handläggarna utan att ta kontakt med försäkringsmedicinsk rådgivare går emot underlagen, trots att de inte har medicinsk kunskap.

Förvaltningsdomstolarna har i dagsläget begränsad medicinsk kompetens. Trots det använder man sällan sakkunnighetsutlåtande, vilket medför att ärendehantering och beslut i alltför stor utsträckning inte överensstämmer med lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) och dess intentioner. Detta liksom hanteringen inom Försäkringskassan bidrar till upplevd rättsosäkerhet bland aktörer och försäkrade inom systemet.

I och med detta är det rimligt att försäkringsmedicinska rådgivarna kopplas bort från Försäkringskassan och att en oberoende resurs som Yrkes- och miljömedicinska kliniker tar över försäkringsmedicinska rådgivarnas roll.

Även det medborgerliga inflytandet bör återinföras för att stärka rättssäkerheten.

Vi föreslår kongressen besluta ge förbundsstyrelsen i uppdrag att verka för

Att arbetsskadenämnderna återinförs

Att företagshälsovården är behjälplig i samband med exponerings- och
arbetsskadeutredningar

Att de försäkringsmedicinska rådgivarna kopplas bort från Försäkringskassorna
samt att en oberoende resurs som yrkes- och miljömedicinska kliniker tar
över försäkringsmedicinska rådgivarnas roll

Att arbetsskadesjukpenningen återinförs

Att motionen sänds till den parlamentariska utredningen

12/29/2010